Olika typer av kunskap
Det livsvida lärandet torde medföra en livsvid kunskap, d v s en kunskap som innefattar ett kunnande som inte på ett självklart sätt kan mätas eller synliggöras. Man talar i detta sammanhang ofta om "tyst kunskap" eller förtrogenhetskunskap som en slags kunskap som ofta är svår att verbalisera (Hansson, 1998; Ellström, 1992; Rosell, 1996).Den livsvida kunskapen har medarbetaren samlat på sig genom erfarenheter både på och utanför arbetet. Ibland har medarbetare med sig olika erfarenheter, ibland liknande. Ibland liknar kvinnors erfarenheter andra kvinnors erfarenheter, ibland inte. Ibland liknar mäns erfarenheter varandra, ibland inte. Ibland liknar de erfarenheter och det kunnande som människor från samma ursprungskultur har varandra, ibland inte. Det viktiga i detta sammanhang är att lyfta fram och värdera varje individs unika erfarenhet och kunnande, och inte lura sig genom att låta de egna subjektiva föreställningarna om kultur, kön, socialgrupp, utbildningsnivå mm styra bedömningen av en medarbetares kompetens (Augustsson, 1996; Harriman & Andersson, 1999).
Tyst kunskap
Henrik Hansson skriver i sin avhandling ”Kollektiv kompetens” att en vanlig syn på kompetens är att det som är konkret och påtagligt är den kompetens som finns, övrig kompetens (om den finns) blir mystisk och svårdefinierbar. Den sk "tysta kunskapen" lyfts inte fram och blir inte synliggjord. Rolf et al (1993) menar enligt Hansson att detta är en problematisk och reduktionistisk syn på kompetens. De hävdar att man bör sträva efter att göra den tysta kunskapen inom en organisation explicit och möjlig att förmedla genom t ex text och bild. Om detta inte görs kan vi aldrig förstå hur den uppkommer och bibehålls. Hansson identifierar "tyst kunskap" som centralt i hans studie av kollektiv kompetens.
Ellström (1993) gör även han en uppdelning mellan explicit och implicit kunskap. Den explicita kunskapen är kunskap som vi kan verbalisera, formulera i ord, och därmed kommunicera till andra. Denna kunskap kan gälla faktiska förhållanden (t ex föremåls egenskaper, orsak-verkan samband eller andra relationer), men även olika procedurer som kan anges i form av regler eller normer.
Den implicita kunskapen, eller den "tysta kunskapen", handlar om kunskap som inte låter sig formuleras i ord. Det kan t ex handla om "att kunna göra något", snarare än "att veta något". I detta sammanhang brukar man tala om färdighetskunskap.
En annan typ av tyst kunskap, som är skild från den explicita eller teoretiska kunskapen, är kunskap som handlar om "att känna igen något", "att bedöma något" eller "att se mönster". Denna kunskap brukar kallas för erfarenhetskunskap eller förtrogenhetskunskap. Ellström hänvisar här även till Bertrand Russells klassiska distinktion mellan kunskap genom beskrivning (knowledge by description) och kunskap genom bekantskap (knowledge by acquaintance).
Färdighet och förtrogenhet
Annika Vänje Rosell ger ett spännande perspektiv på "färdighet" och "förtrogenhet" i sin rapport "Lärande och yrkeskunnande - ett perspektiv på civilingenjörers yrkeskunnande", utgiven av Arbetslivsinstitutet 1996. Att tillgodogöra sig erfarenheter, d v s att skapa förståelse, är det steg som måste tas för att gå från färdighetskunskap till förtrogenhetskunskap. För att uppnå förtrogenhet i arbetet krävs ett tillgodogörande av kunskapen, att den sätts i sitt sammanhang. När erfarenheten kan sättas in i sitt sammanhang har en förståelse skett och förtrogenhet skapats.
Henrik Hansson (1998) menar att förtrogenhet med uppgiften och med gruppen i övrigt kan ses som en central aspekt av kompetens. Med förtrogenhet avses här kännedom om processen och möjliga utfall av den, något som leder till en säkerhet i situationen. Förtrogenhet innebär att jag har en fullständig och momentan bild av den kontext jag är i och den uppgift min handling är riktad mot. Molander kallar detta för överblick i sin bok "Kunskap i handling", enligt Hansson.
Hansson menar att även s k tyst kunskap kan förmedlas. Detta sker i en situation när två personer är så förtrogna med en uppgift att de kan "läsa av" en situation utan att behöva kommunicera verbalt med varandra.
Sammanfattning av centrala kompetensaspekter utifrån denna del:
- förmåga att gå från färdighetskunskap till förtrogenhetskunskap
- förmåga att se och värdera "oväntad" kompetens
- förmåga och vilja att på arbetet använda sig av livsvid kunskap
