Aprinova har en helhetssyn på organisationen
och företaget. Vi skiljer på det yttre och inre ramverket. Det yttre ramverket
(traditionellt) är organisationsmodeller, struktur, verksamhet,
produktionsprocesser, ansvarsområden, mål, regler, policys, uppgifter, roller
etc. Med det inre ramverket (den stödjande kulturen) avser vi värderingar,
kommunikation, attityder, beteenden, identitet, tillit, samspel och personliga
egenskaper och färdigheter etc. Det yttre ramverket finns ovanför ytan och är
fullt synligt. Det inre ramverket finns under ytan och utgör det som till 90 %
påverkar organisationens och företagets beteenden och handlingar. Många
organisationer och företag arbetar bara strukturerat och systematiskt med det
traditionella ramverket.
Forskarna Jörgen Sandberg och Axel Targama
beskriver i sin forskning ”det är inte organisation och system som styr
människors handlingar, de styr istället av hur de förstått organisation och
system. Förståelsens betydelse för människors handlingar är grundläggande i
Aprinovas utveckling av ledarskap, pedagogik, verktyg och metoder. Vi behöver
därför managementsystem som byggs på en tolkande kompetensansats istället för
en idag ofta rådande rationalistisk kompetenssyn. För att kunna kvalitetssäkra förståelse och
samsyn behöver vi ett förståelsebaserat ledarskap (konsultativt), medskapande
arbetsformer och pedagogik. Vi kommer aldrig att få kontroll över våra
medarbetares hjärnor. Därför är vi för alltid beroende av deras frivillighet
och äkta engagemang. Medskapande är själva grunden för frivilligheten och det
äkta engagemanget.
Vi människor är olika. Om vi skall sätta in oss i en
gemensam utvecklingsspiral och pratar om en viss typ av kompetens eller
färdighet så kommer vi inte att hamna på samma ställe i spiralen. Vissa är
duktigare än andra, någon kanske är specialist, andra har inte ens hört talas
om kompetensen ifråga. Så vi hamnar på olika positioner i spiralen. Byter vi
kompetensområde uppstår nya positioner, över- och underlägen. Så kan vi
fortsätta länge. Vi kan enas om att vi människor är olika. Det paradoxala är
att olikheten ofta är orsaken till våra konflikter samtidigt som det oftast är
orsaken till framsteg och utveckling.
Folkrörelser och
demokrati som företeelse bygger på olikheten och den gemensamma styrkan som
kommer ur olikheten. Förutsättningen för att var och en av oss skall uppleva en
meningsfull utveckling och meningsfulla liv är att vi deltar fullt ut, på
riktigt med hela oss själva och förvaltar, förkastar, bevarar, förnyar och
skapar ny kunskap tillsammans med andra. Eller med andra ord, att vi är
medskapande som människor, medarbetare, ledare, kamrater, föräldrar, söner och
döttrar etc.
Det är under ytan och i oss själva som kampen
ständigt pågår mellan det medskapande beteendet och det konsumerande beteendet.
Ingen av oss kan eller orkar vara fullt ut
medskapande i alla sammanhang. Men för att kunna ha ett meningsfullt liv är det
avgörande att vi strävar efter att ständigt bli mer medskapande och ansvariga i
våra egna liv. Ingen annan kan fixa det goda livet eller den goda arbetsplatsen
åt oss. Ser vi på samhället idag hur människor förhåller sig till samhället och
politiken, förutom att vi går till val vart fjärde år, eller t.ex. medlemskapet
i fackliga organisationer så är vi nog överens om att de flesta är mer i det
“konsumerande hörnet”. De flesta ”sitter på läktaren”, har mycket synpunkter på
de valda företrädarna och är oftast missnöjda ”med spelet”.
Hur ser den stödjande kulturen, det inre
ramverket ut i din organisation i detta avseende? Vad är det som dominerar, det
medskapande eller det konsumerande beteendet och i vilka sammanhang?
God Fortsättning!
Juldagen 2013
Dick Lundberg
