En lärares huvuduppgift

Att inspirera och locka till lärande är lärarens huvuduppgift

  Nu när förändringsarbetet skall ta fart i den Svenska skolan kom jag att tänka på en debattartikel i DN för ett par år sedan. Det var då orsakerna till detta förfall blev tydligare. 

  Jan Dahlstedt som då var vikarierande lärare skrev i DN 10 december 2011, 

”Svårt att lära ut om eleven inte vill lära sig något”. De förslag han kommer med är ytterligare regleringar, tvångsliknande åtgärder som ger en känsla av bestraffning. Vi behöver inte kalla det tvingande åtgärder vi kan ju kalla det stipendium som klingar finare tycker Jan Dahlstedt.

  Det är sorgligt att hans och andra lärares stora erfarenheter inte fått blomma ut till fler idéer om hur viljan och lusten till lärande kan påverkas positivt. 

  När elever inte visar någon vilja att lära är det en allvarlig signal på att något väsentligt saknas i skolan. Om vi vill lösa detta långsiktigt och hållbart måste vi tillföra det som saknas istället för att fokusera på problemet och det dåliga och tvinga eller reglera fram en förändring. Man kan inte tvinga fram lust att lära genom bestraffningar, kvarsittning och definiera en elev som dålig.

   Vad är det då som saknas? Jo det saknas ledarskap och ledartid i skolan. Det saknas välutbildade ledare med stor förmåga att möta eleverna, var och en, där han/hon är och starta processen där. ”Tänk dig att lärare startar processen genom att sitta ner och samtala med eleverna. Lärare som är genuint intresserade av hur eleverna har det, mår, känner, upplever och längtar efter.  Hur eleverna själva tycker att livet, ett samhälle skall fungera när det är som allra bäst och där alla kan leva ett meningsfullt värdigt liv och vad vi behöver för att göra detta möjligt. Vi är ju alla olika med olika bakgrunder och erfarenheter som vi relaterar till och uttrycker oss på olika sätt. Ser eleverna själva några konflikter och motsättningar i sina egna uppfattningar. Vad blir konsekvenserna? Vad gör vi, för att detta önskvärda liv skall vara möjligt att förverkliga?” Vi saknar genuina dialoger som har sin grund i en positiv tro och förväntan på varje ung människa. Att våga möta unga med nyfikenhet, engagemang och respekt i dialog är att vara vuxen. Vi behöver många fler vuxna!

  Vi behöver inte mer tvångsåtgärder som bara ytterligare ökar avståndet mellan eleverna och läraren/skolan. Det hjälper inte att sätta tvångsåtgärder under falskt namn. De som delar Jans uppfattning, vilket jag tror och hoppas är en minoritet idag, bör fundera på sin människosyn och syn på lärande. 

  Att ropa efter mer tvång är bara ett sätt att försöka undvika att behöva förändra sig själv. Det är både bekvämt, oprofessionellt och borde inte vara förenligt med en anställning eller ett vikariat i den svenska skolan. Begreppet lärare hör till en svunnen tid och för tanken till ett övertagande förhållningssätt. Låt lärarna få tid och kunskap att bli och vara en förutsättningsskapande ledare.

  En positiv inställning och tro på eleven, elevens vilja och inneboende krafter är själva utgångspunkten för att bygga relationer och kunna få förtroende och betydelse som elevernas inspiratör, mentor och färdledare. 

Dick Lundberg

Liten presentation

Jag, Dick Lundberg är organisationspedagog specialist på medskapande arbetsformer och förståelseprocesser, f.d. ungdomsledare i mer än 30 år och f.d. fritidschef och ledamot i Regeringens Barn och Ungdomsdelegation.